Vårt lilla yrväder - varför smet Du ut?
Du var så full av nyfikenhet och bus.
Vad skulle Du ut på den otäcka vägen att göra?
Jag sprang ut på vägen efter Dig och försökte stoppa bilarna,
jag skrek och skrek men det var försent.
En bil tog Ditt liv mitt framför mina ögon.
Jag tog försiktigt upp Dig i min famn
och sprang skrikande tillbaka till huset.
Peter rusade ut och Du tog ditt sista andetag
i hans armar.
Det gick så fort, Du hann inte lida.
Du var så fin, det såg precis ut som om Du sov.
Men jag visste att Du aldrig mer skulle vakna upp.
Varför?
Du hade ju hela livet framför Dig.
Alla utställningar vi skulle åka på som Du älskade.
Och Du skulle ha blivit en alldeles underbar mamma.

Smärtan och saknaden är olidlig!
Du fattas oss!

Vi älskar Dig gumman!
Noah saknar sin "mimmi".

Vi ses i Nangiala.